Dansföreställningen Quatro Estaciones

Det var med förväntansfulla steg som Eva och jag gick mot Pusterviksteatern för att få uppleva dansteaterföreställningen Quatro Estaciones. Det var länge sedan vi var på modern dans. Vad jag kommer ihåg så var det senast på teaterfestivalen i Avignon tillsammans med Svante och Beritte år 1984. Då såg vi modern dans till droppdripplåtande "musik" på Påvepalatset och en skuttande don Quichote som uppträdde på "le off". Detta liknade dock inte någon av dessa föreställningar. Det var ett mycket skulpturalt uppträdande. Fantastisk kombination av ljussättning och kroppar som rörde sig lite hip- hop- aktigt. Allison Ahl och de tre andra unga dansarna måste ha slitit enormt under repetitionerna Jag tänkte på grekiska och romerska statyer, men också på sådana där personer som står stilla på avenyn för att samla kollekt. Jag har läst på lite och både Svenska dagbladet och GP gillar föreställningen. För övrigt verkar GP ha skrivit av Svenskan för de tycker likadant och GPs artikel var publicerad samma dag som föreställningen var, vilket ju i och för sig var bra för reklamen. Proffsrecencenterna tyckte att föreställningen var för lång men det tycker inte jag. Varje dansare får var sin "årstid" vilket ger en variation som gör att i alla fall jag var engagerad under hela föreställningen. Jag kan inte heller hålla med mina medrecencenters positiva omdöme om musiken. Inledningen är direkt störande. Elektriskt brus övergår efter en stund i ljudliga statiska urladdningar. Det knäpper som från en gammal LP-skiva. Inte njutbart för en gammal man med tinnitus i öronen alldeles gratis utan påspädning från högtalare. Mot slutet av föreställningen blir musiken något mer akustisk och även njutbar. Eva och jag beslutade att i SvD ge betyget 4 på en tärningsskala. Det gjorde att även medelbetyget i omröstningen ökade från tre till fyra , vi var nummer 9 att rösta. Om man skall dela upp de fyra prickarna så får musiken 1 prick, dansarna med Allison i spetsen 6 prickar, koreografi ljus mm 4 prickar.