2008 års film blev "Vicky Christina Barcelona", Regi Woody Allen. Ett klassiskt tema. Två otroligt vackra unga studentskor skall välja man och väg i livet. Skall de välja karriärister eller låta känslorna styra. Det som gör historien bra i mina ögon är att skädespelarna på ett trovärdigt sätt lyckas övertyga mig om att känslorna måste få sitt. I början är jag mycket irriterad på Christina som lever ett självförbrännande liv och gärna skulle hoppa i säng med den omoraliske spanske konstnären. Jag högaktar Vicky som är tuff mot Konstnären och vill vara trogen mot sin framgångsrike blivande make. När Vicky senare svänger och börjar vänsterprassla med konstnären finner jag mig dock helt på hennes sida. Utsikten att sitta med den tråkiga äkte maken i 60 år och diskutera aktiekurser ter sig inte lockande jämfört med ett eldigt samlag med konstnären. En extra bonus i filmen är paret som är värdar för tjejerna i Barcelona. Mannen är en kopia av Vickys blivande make och värdinnan bedrar honom hela tiden. Hon hejar glatt på tjejernas äventyr. Det går att dra paralleller till filmer som Bergmans A little night music och Shakespears En midsommarnattsdröm. Om filmen som ju varit relativt framgångsrik, är ett tecken på att Mord och maffiachangern håller på att ge vika för Kärlek och sexchangern, så är jag den förste att ropa hurra. Jag har länge varit utled på allt vad gudfäder, trafficing och splatter heter.
http://www.youtube.com/watch?v=2zKbFS8Hzo4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar