Årets film

2008 års film blev "Vicky Christina Barcelona", Regi Woody Allen. Ett klassiskt tema. Två otroligt vackra unga studentskor skall välja man och väg i livet. Skall de välja karriärister eller låta känslorna styra. Det som gör historien bra i mina ögon är att skädespelarna på ett trovärdigt sätt lyckas övertyga mig om att känslorna måste få sitt. I början är jag mycket irriterad på Christina som lever ett självförbrännande liv och gärna skulle hoppa i säng med den omoraliske spanske konstnären. Jag högaktar Vicky som är tuff mot Konstnären och vill vara trogen mot sin framgångsrike blivande make. När Vicky senare svänger och börjar vänsterprassla med konstnären finner jag mig dock helt på hennes sida. Utsikten att sitta med den tråkiga äkte maken i 60 år och diskutera aktiekurser ter sig inte lockande jämfört med ett eldigt samlag med konstnären. En extra bonus i filmen är paret som är värdar för tjejerna i Barcelona. Mannen är en kopia av Vickys blivande make och värdinnan bedrar honom hela tiden. Hon hejar glatt på tjejernas äventyr. Det går att dra paralleller till filmer som Bergmans A little night music och Shakespears En midsommarnattsdröm. Om filmen som ju varit relativt framgångsrik, är ett tecken på att Mord och maffiachangern håller på att ge vika för Kärlek och sexchangern, så är jag den förste att ropa hurra. Jag har länge varit utled på allt vad gudfäder, trafficing och splatter heter.

http://www.youtube.com/watch?v=2zKbFS8Hzo4

Julkrubban, Agneta cntd

Det är svårt att få med allt när det händer så mycket. Jag klumpar därför ihop Julkrubban och Agneta. Äntligen lyckades jag komma hem till Finspång och hälsa på min syster. God ugnsbakad lax fick vi och som framgår av bilden så blev även Agneta glad. Vi stannade bara ett par timmar, vi hade långt att köra, men lyckades hinna med ett rejält snack. Vi får komma och hälsa på på riktigt snart.

Minneslunden och Agneta

Vi hälsade på i Finspång på vägen hem. Jag tror inte vi varit där alla fem sedan Mammas begravning. Tyvärr hade klimat blivit än bistrare, men vi pressade oss till ett snabbt besök i minneslunden. Alla bilder från den blev helt kokko, så jag väljer att publicera bilden på Eva framför Risinge nya kyrka istället. Till skillnad från oss andra, så gillar hon tuffa tag och ser bättre ut ju kallare hårdare och blötare det blir. Tror hon är den enda i släkten som skulle få för sig att åka Vasaloppet frivilligt! (Kenneth är ingift så han räknas inte, dessutom gällde väl hans bravad ett vad). En framtida Volvo Ocean Race- seglare?

Jag har på senare tid börjat tycka att Risnge Kyrka varit underkattad; stått lite i skuggan av gamla kyrkan med sina medeltida målningar och Slottskapellet som ju solar sig i glansen från Louis de Geeers dagar. Så här sedd i vinterskrud, från andra sidan där man inte ser Norrköpingsvägen, är den ju väldigt vacker. Jag tycker också Eva är jättesnygg på denna bilden.

Korståg i österled

Vi har äntligen lyckats samla ihop hela västgötagrenen till en släktresa i österled. Senast var ju när vi samlades i Borensberg för Evas och kusin Annikas 50 årskalas för två år sedan. Denna gången gick resan till Upplands Väsby och Finspång.

Besöken i Upplands Väsby bjöd på god mat och mycket samvaro. Vi hann också med en iskall men ljuvlig promenad med kusin Viktor på isarna runt Sollentuna.

Jag tycker de här två bilderna väl speglar den nya andliga inriktningen, på kristen bas, i min blogg och mitt liv, som jag redan fått så mycket kredit för i kommentarerna på senare tid. Jag tror det där med Barsebäck och Bob Dylan snart skall vara förlåtet. Möjligen tangerar Evas hängande av glasögonen i Behån gränsen vad som kan anses helt knäppt. Men då skall yngre läsare veta att på åttitalet, då hade hon ingen Behå alls! Det är skillnaden som märks.