Har inget att säga

Detta skriver jag bara för att inte bloggen skall suddas ut! Jag har fått ont i ryggen men det är i alla fall fredag och idag skall vi träffa pojkarna och storkusinen. Vi skall också kolla Mossen mot BK Skottfint. Det kan ju bara sluta med Mossenseger. Ingen har sett Johan göra skottfinter, nej In med bollen i mål är vad som gäller!

Idel Riedel med Elsa och Axel

Eva och jag gick på dubbelkonsert denna helgen. I fredags var det Wagner och Berg på konserthuset och ikväll Musik i domkyrkan. Jag gillar Georg Riedel, både som jazzmusiker och kompositör av barnvisor. Här spelades och sjöngs även en hel del religösa sånger (eller psalmer kanske det var?). Barnen gjorde helgjutna insatser. Otroligt vad de måste ha tränat. BRAVO. Jag lade särskilt märke till Axel och Elsa Christensson. Det berodde dock inte på att de sjöng så mycket bättre än de andra, man hörde inte enskilda rösten på det sättet. Jag tror det berodde på att deras mamma Beritte satt i bänken bredvid oss, och att vi fick tala med deras far Svante innan förställningen. Det känns alltid lite extra att vara nära en celebrity, och är man inte det kan man ju vara nära nån som är nära en celebrity. Jag vet inte om det beror på den nya andliga inriktningen, men jag tyckte det religösa svängde mer än barnvisorna. Skall man hitta något negativt om föreställningen så kanske man kunde önskat lite mer action i dramaturgin. Det blev lite för mycket stå upp och sjung, hade gärna fått vara lite spex mellan låtarna. Nu är ju Göteborg känt för sin högkyrklighet. Man kanske inte får ha allt för kul i körkan? Betyg Körer 6 komp 5, dramaturgi 3. Sammantaget blir det 4 prickar av 6 på tärningen, och absolut 6 för Axel och Elsa!

Nu kommer solen

Igår kom solen tillbaka till radhuset i Torslanda. Den lyckades kila in sig mellan grannens tak och balken under balkongen och klittrade till en stund i mitten av vardagsrumsgolvet. Och visst har Mammas gamla orkidé fått en ny lyster i solskenet. Även om detta inlägg talar om änglar som Karin Karlsson och George Harrison, så är det inte Gud ni ser i fönstret. Det är bara en spegelbild av 36606karlsson själv, det vita är inte som man kan tro vingar, bara min gamla vita morronrock. Dessutom ett tack till mina sponsorer och en uppmaning som gammal nybroälskare: Köp orreforsvaser mina vänner, sista striden det är!

Here comes the sun

George Harrison har skrivit den perfekta Vårsången! Jag tycker han faktiskt är lite underskattad även om han blivit utsedd till värdens 21: bäste gitarist genom tiderna av "Rolling Stone". Han var lead guitarist i Världens största popband.http://www.youtube.com/watch?v=U_dBwJDUlS4

Årets film

2008 års film blev "Vicky Christina Barcelona", Regi Woody Allen. Ett klassiskt tema. Två otroligt vackra unga studentskor skall välja man och väg i livet. Skall de välja karriärister eller låta känslorna styra. Det som gör historien bra i mina ögon är att skädespelarna på ett trovärdigt sätt lyckas övertyga mig om att känslorna måste få sitt. I början är jag mycket irriterad på Christina som lever ett självförbrännande liv och gärna skulle hoppa i säng med den omoraliske spanske konstnären. Jag högaktar Vicky som är tuff mot Konstnären och vill vara trogen mot sin framgångsrike blivande make. När Vicky senare svänger och börjar vänsterprassla med konstnären finner jag mig dock helt på hennes sida. Utsikten att sitta med den tråkiga äkte maken i 60 år och diskutera aktiekurser ter sig inte lockande jämfört med ett eldigt samlag med konstnären. En extra bonus i filmen är paret som är värdar för tjejerna i Barcelona. Mannen är en kopia av Vickys blivande make och värdinnan bedrar honom hela tiden. Hon hejar glatt på tjejernas äventyr. Det går att dra paralleller till filmer som Bergmans A little night music och Shakespears En midsommarnattsdröm. Om filmen som ju varit relativt framgångsrik, är ett tecken på att Mord och maffiachangern håller på att ge vika för Kärlek och sexchangern, så är jag den förste att ropa hurra. Jag har länge varit utled på allt vad gudfäder, trafficing och splatter heter.

http://www.youtube.com/watch?v=2zKbFS8Hzo4

Julkrubban, Agneta cntd

Det är svårt att få med allt när det händer så mycket. Jag klumpar därför ihop Julkrubban och Agneta. Äntligen lyckades jag komma hem till Finspång och hälsa på min syster. God ugnsbakad lax fick vi och som framgår av bilden så blev även Agneta glad. Vi stannade bara ett par timmar, vi hade långt att köra, men lyckades hinna med ett rejält snack. Vi får komma och hälsa på på riktigt snart.

Minneslunden och Agneta

Vi hälsade på i Finspång på vägen hem. Jag tror inte vi varit där alla fem sedan Mammas begravning. Tyvärr hade klimat blivit än bistrare, men vi pressade oss till ett snabbt besök i minneslunden. Alla bilder från den blev helt kokko, så jag väljer att publicera bilden på Eva framför Risinge nya kyrka istället. Till skillnad från oss andra, så gillar hon tuffa tag och ser bättre ut ju kallare hårdare och blötare det blir. Tror hon är den enda i släkten som skulle få för sig att åka Vasaloppet frivilligt! (Kenneth är ingift så han räknas inte, dessutom gällde väl hans bravad ett vad). En framtida Volvo Ocean Race- seglare?

Jag har på senare tid börjat tycka att Risnge Kyrka varit underkattad; stått lite i skuggan av gamla kyrkan med sina medeltida målningar och Slottskapellet som ju solar sig i glansen från Louis de Geeers dagar. Så här sedd i vinterskrud, från andra sidan där man inte ser Norrköpingsvägen, är den ju väldigt vacker. Jag tycker också Eva är jättesnygg på denna bilden.

Korståg i österled

Vi har äntligen lyckats samla ihop hela västgötagrenen till en släktresa i österled. Senast var ju när vi samlades i Borensberg för Evas och kusin Annikas 50 årskalas för två år sedan. Denna gången gick resan till Upplands Väsby och Finspång.

Besöken i Upplands Väsby bjöd på god mat och mycket samvaro. Vi hann också med en iskall men ljuvlig promenad med kusin Viktor på isarna runt Sollentuna.

Jag tycker de här två bilderna väl speglar den nya andliga inriktningen, på kristen bas, i min blogg och mitt liv, som jag redan fått så mycket kredit för i kommentarerna på senare tid. Jag tror det där med Barsebäck och Bob Dylan snart skall vara förlåtet. Möjligen tangerar Evas hängande av glasögonen i Behån gränsen vad som kan anses helt knäppt. Men då skall yngre läsare veta att på åttitalet, då hade hon ingen Behå alls! Det är skillnaden som märks.