Jag har fått nya lyxbehov på gamla dar. Förr var lyx för mig God mat, alkoholhaltiga drycker, umgänge i olika former. Numer tycker jag det är lyx att kunna dricka lagom kallt kranvatten när jag vaknar på natten. Att kunna vädra lakanen direkt från sovrummet. Dricka kaffe på säneg och läsa GP. Att ha en back läsk och lättöl som man kan ta av när man blir törstig. En lyx som består är dock att sitta på en sten vid en sjö eller ett hav efter ett dopp i 24 gradigt vatten.
När det gäller fråga 2 så har jag bara kunnat räkna till två svenska fotbollsmålvakter av internationell klass. Nummer ett är Ronnie Hellström. han är den ende svenske fotbollsmåvakten som lyckats internationellt och i landslaget i modern tid (alltså den tid jag kan komma ihåg). Nummer två blir Thomas Ravelli. Ingen internationell klubbkarriär men stor i Blåvitt och i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tycker att Lasse Eriksson egentligen var en bättre målvakt än Ravelli, och vill påminna om att den senare var ganska utskälld fram till VM ´94. Men det är som med livet i stort: orättvist och avgörs av små marginaler.
Skillnaden är nog att Ravelli bara fortsatte. Guldbollen -81 efter två SM Guld med Öster,De flesta hade nog satsat på proffskarriär i det läget, sex SM guld med blåvitt. Jag kan förstå om han kände sig lite loj i någon (typ hans 110 e match i landslaget) träningslandskamp inför VM 94. Hans schema var nog späckat med Allsvenskan och Champions league. Det som talar mot Lasse Eriksson är ju att han inte försökte ta landslagskeeperrollen när Ravelli slutade 97. Istället tror jag han gjorde ett misslyckat proffsförsök. Detsamma som hänt Bengt Andersson och Andreas Isaksson och även Magnus Hedman. en annan fråga apropå tur är varför Andreas Ravelli med identiska gener bara spelade 41 A landsakamper. Är konkurensen så mycket tuffare bland utespelare, eller beror det på att utespelare slits hårdare och har en kortare karriäar. Skulle andreas Ravelli varit på min llista om det var han som blivit inmotad i målet i Åtvidaberg någon gång i början av 60- talet
Skicka en kommentar